Svensk ordbok 2009, webbversion

känna igen´ sig verb kände känt, pres. känner känn·er i|­gen●(plötsligt) veta var man befinner sig där­för att man har sett samma plats tidigare komm.plötsligt kände hon i­gen sig, de hade gått i en cirkel!känna igen sigsedan 1733Subst.:igenkännande, vbid2-223343igenkänning