Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kände känt, pres. känner
känn·er i|gen●(plötsligt) veta var man befinner sig
därför att man har sett samma plats tidigare
komm.plötsligt kände hon igen sig, de hade gått i en cirkel!känna igen sigsedan 1733Subst.:igenkännande,
vbid2-223343igenkänning